Saknar dig Valle
För inte alls länge sedan dog en av de som jag älskar mest i hela världen. Om ni har kollat hela bloggen har jag gjort ett inlägg om honom. Nu finns han inte mer. Min älskade Valentino som jag var skötare på skadade sitt ben och blev inte frisk. Ridskolan behövde ta bort honom vid 12-13 års ålder, han kunde ha levt minst 10 år till. Jag har gråtit så himla mycket och jag gråter invärtes varje dag. En gång drömde jag om honom och märkte hur jag vred och vände mig i sömnen för att jag så förtvivlad. Jag började nästan gråta när jag gick förbi busshållplatsen där jag tog bussen till honom och när jag åt de mackor jag brukade ge till honom. Varje gång jag är i stallet och ser hans tomma spilta kan jag nästan inte hålla mig för gråt. Mitt liv är bara så hemskt just nu... //Lie
Alla bilder jag kommer lägga upp på honom har jag tagit. Den ovan var en av de sista bilderna jag tog. Det går inte att beskriva hur mycket jag älskar honom för ingen förstår, eller älskade...
